Vill inte ha det såhär.

Jag hatar att känna mig såhär. Jag är understimulerad. Jag vill inte sitta hemma hela dagarna känner jag, jag trivdes jättebra med att jobba. Jag känner mig halv här hemma. Längtandes.
Jag vill att det ska hända någonting, men förmår mig själv inte ta tag i det.
Sitter & väntar på att dagarna ska gå så Micke kommer hem till oss. Jag vill vara med honom, jag vill ha närhet & kärlek, vuxet sällskap & uppskattning. Jag behöver det.
Som det ser ut nu en vecka till är jag hemma med barnen hela dagarna innan de börjar dagis gen den 24:e. Micke kommer hem & vi gör middag. Barnen härjar & det är superlivat fram till läggdags som är alldeles för sent nu efter sommaren. Vuxentiden finns inte. Vi är så trött & ofta inte på humör för någonting. Ingen ork att visa glädje & kärlek. Jag vill inte ha det såhär. Det är precis som innan jag åkte. Vi ligger i varsin soffa till det är läggdags för oss med, en ser på tv & en sitter vid datorn. Skit tråkigt. Osocialt. Jag är en social människa.

På Ulvön trivdes jag jättebra. Något att göra hela dagarna, träffa vuxna människor & hade det kul med arbetskamraterna. Jag vill ha det så hemma i stan med & komma hem nöjd efter en dag på jobbet till hjärtat & barnen. Nu sitter jag hemma med barnen som blir ännu mer understimulerad av att vara med mig, så ond cirkel nu så fy :( & när min kärlek väl kommer hem så finns inte orken eller ens lust & det smittar av sig. Jag vill inte ha det såhär!!

En förändring krävs, vi behöver det allihop för allas bästa. Just nu känns inget roligt. Jag vet vad som är problemet men att ta tag i det känns jobbigt det med, jag måste få tag i ett jobb, bara jag får det så kommer allt bättras. Hoppas jag iallafall på. Då ska vi bli en glad familj.
Åtminstånde blir det bättre när barnen börjar dagis igen så kanske jag inte är lika less på eftermiddagarna när Micke kommer hem. Nu längtar jag efter lugn, kärlek & omtanke.
Just nu känner jag sån frustration, men kan inte göra något åt det, inte idag.