Lever jag kvar i en dröm?

Jag börjar bli allvarligt less på det här nu. Jag vill bara kunna känna det som är det rätta, för mig.
Jag går omkring här hemma, på standby känns det som. Jag gör absolut inget vettigt om dagarna, tvätten & städning halkar efter & känns bara döjobbigt att ta tag i.
En maskin tvätt behöver hängas & jag drar ut på det istället för att bara gå dit & hänga upp den. Jag kommer mig inte för att göra nånting alls om dagarna, fast det finns miljoner grejjer att ta tag i.
När Micke kommer hem känns det iallafall bättre, eller så är det mitt samvete som går omkring & plockar upp efter ungarnas framfart & fixar iordning lite. Jag vet inte längre. Skitjobbigt är det.

Micke är underbar för mig, men han ger sina pikar mot mig & jag blir ledsen över att jag känner mig så lat. Jag vill inte vara såhär.
Jag vill känna mig glad med livskraft så jag gör bort allt som behöver göras om dagarna när barnen är på dagis & det är fint & ordnat här hemma när barn & sambo kommer hem på eftermiddag & kväll..
Jag vill vara en glad & sprudlande mamma & sambo.
Vill inte behöva tycka att dagarna är skit & inte orka med nånting fast jag inte gjort nånting..
Jag har hamnat i världens svacka känns det som.

Men trotts detta så kommer jag ur den & har riktigt fina underbara dagar med, det är jag glad för! De dagarna är ofta tack vare mina fina vänner, Tack Erica & Rebecca för ni står ut med mig & lyssnar på mig. Tack för jag få ventilera mig & dela mina tankar & funderingar med er :) Det stärker mig & för var gång bli livet genast lite bättre & jag ser saker & ting på ett annat vis.

Jag vet vad som är problemet men vet inte riktigt hur jag ska ta tag i det, svårt är det då tillfälle aldrig verkar komma för det & jag inte tar tillfälle för det själv. Jag vet vad bästa vägen är men det är hårt & jag innerst inne vet att det är enda vägen för att det ska vara rätt, & fast jag vetat det redan från början & varit klar över att det är så känns det ändå svårt & jag drar mig för den men bara jag gör det så är det bra.
Att allt sammans bara var kärleken för en dröm som jag fortsätter drömmer om. Jag inser det mer dag för dag nu & det hjälper också. Det för mig närmare Micke & våra fina gullungar, precis som det är jag vill ha det!
Det gäller att skilja på drömmar & verklighet & inte blanda dem till ett mellanting. Det mellantingen är förbannat jobbigt att leva med :/
Nu ska jag bara ta mig ur drömmen & fortsätta leva mitt verkliga liv med dem som betyder aldra mest för mig.